Historia om de nordiska folken

Om underbara verkningar af åskslag o. d.

I DETTA sammanhang synes böra anföras hvad Seneca (Nat. quæst., bok VI) berättar om åskslag, nämligen hurusom genom dess egendomligt subtila kraft silfver kan smälta inuti ett helt och oskadadt skrin eller ett svärd smälta ned, medan dess skida förblir oskadd, eller huru allt järn droppar ned af ett kastspjut, utan att dess skaft af trä angripes, eller slutligen huru ett vinfat kan sönderslås, medan däremot det däri befintliga vinet stelnar och står för sig själf, dock ej längre än tre dagar. Likaledes bör antecknas, att både människor och djur som träffats af åskslag vända hufvudet mot åskstrålens utgångspunkt, äfvensom att alla träd som träffats af blixten få utseendet af ur jorden uppskjutande lansar. Härtill kommer vidare det faktum, att när ormar och andra varelser som i sig hysa dödande gift träffas af blixten, förstöres giftet i och med detsamma. Det förhåller sig nämligen så, att inga maskar kunna uppstå i giftiga kroppar, men när sådana träffats af blixten, myllra de af mask efter endast få dagar. Denna blixtens verkan på de föremål som den träffat kan snarare väcka vår undran än till sina orsaker utforskas. Ty hvem har väl utrannsakat anledningen därtill, att blixten stundom smälter samman silfver inuti ett helt och oskadadt skrin, eller att den utan att skada skidan nedsmälter ett svärd, eller att den låter järnet droppa ned från ett redskap af trä, eller att den låter vinet stelna till fast konsistens, medan dess behållare förintas, mån.a andra fall att förtiga? Emellertid framlägger samme Seneca i nämnda bok orsakerna till slika verkningar, i det han såsom sin åsikt förfäktar, att blixten på olika sätt genomtränger materien, nämligen så att den med större häftighet splittrar de föremål som äro starkare och göra större motstånd, men däremot ej sällan utan att göra någon skada passerar igenom sådana som gifva efter, Med sten och järn samt andra hårda ämnen drabbar den samman, emedan den nödvändigt måste söka sig väg genom dem; mjuka och glesa ämnen däremot skonar den, emedan de erbjuda mindre motstånd. Ganska våldsamma jordbäfningar inträffa äfven i dessa kalla landsändar, men de medföra sällan någon skada och äro mestadels af kort varaktighet I de land åter, hvarest, såsom fallet är med Italien, dylika företeelser synas både räcka längre och medföra större skada, såsom ett hemskt exempel af färskt datum från Scarparia i provinsen Florens visar, har man att följa den gamle trovärdige historikern Sigebert, hvilken under uppslagsordet Konstantinopel, fol. xij, anvisar följande genom gudomlig uppenbarelse vunna botemedel, nämligen att folket eller prästerskapet med andakt upprepade gånger sjunger hymnen Sandås Deus, sancius fortis, sancius ed immorialis., miserere ?tobis, utan att tillägga något mera, såsom han ordagrant säger.