Historia om de nordiska folken

Om ringar som vintertiden te sig på himlen samt om deras verkningar

UNDERSTUNDOM kan man i de mot norr belägna regionerna, vid den tid då vårdagjämningen inträffar, när djup snö täcker jorden, fä se cirklar eller ringar af följande utseende och placering på hindalivalfvet : den största ringen, som sträcker sig utefter horisonten, är helt och hållet tevit; till denna sluta sig på skilda punkter af dess yta tre mindre dylika ringar, hvilka emellertid mot öster antaga en saffransgul färg och hafva en viss likhet med solen. Därtill är själfva solklotet omgi feet af en krans eller gård, till färgen liknande regnbägen, och har på häg,ge sidorna till följeslagare solbilder i purpurns färg. Frän dessa bilder, eller så att säga dessa två extrasolar, utgå tvenne hall-cirklar liksom två bågar, hvilka skära hvarandra tvärsdfver och slutligen uttänjas och försvinna. som vanliga vädersolar. I närheten af den största ringens midtpunkt befinner sig en mot denna vänd regnbåge, som skiner i en tunn sky. Sedan visar sig en annan regnbåge af motsatt färg och läge i förhållande till den förra, alltså mörk. Denna sistnämnda sträcker sig därpå mot söder och skär den största ringen, hvarvid den oupphörligt forändrar färg liksom den vanliga regnbågen. Emellertid halva dessa solringar eller vädersolar ej längre var= aktighet än på sin höjd två och en half timme och åtföljas städse, vare sig till följd af deras egen natur eller af andra outrannsakade orsaker, af hemska händelser inom den närmaste tiden, såsom ödesdigra åskslag, hvilka tillintetgöra byggnader och boskap, vidare fångenskap och dråpslag såväl på högtuppsatta som allmoge äfvensom rof och plundring i trakten samt fientliga flottors anfall, sjöröfvares ilibragder och mordbrandsdåd; ja vid vårens utgång, när solringarna upphöra, plägar det regna svafvel, som sprider en olidlig stank, och därpå följa inom kort hemska åskväder, som komma alla att bäfva, och de våldsamma älfvarna, genom snösmältningen mer än vanligt upprörda, fördränka och förskingra allt under sitt lopp, såsom längre fram skall förmälas på tal om de nordiska älfvarnas art. Plinius påstår (bok u, kap. 30), att plötsligt uppträdande ringar af röd färg hafva stor betydelse såsom järtecken, alldenstund de förebåda krig på grund af solens länge fortgående aftagande och ihållande blekhet. Om så händer, att någon planet inneslutes af ringar eller dunstkretsar, så bebådar detta regn. Men på hvad sätt eller af hvilka orsaker slika ringar eller gårdar uppstå omkring solen eller andra himlakroppar, därom ordar Seneca (Nat_ qwest_, bok vi) utförligt och säger bl. a. : När dessa gårdar hafva upplöst sig likformigt på alla sidor och försvunnit i sig själfva, är det ett kännemärke på lugn och stillhet i lufthafvet; när de åter brista på ena sidan, innan de försvinna, så är blåst att förvänta från det hållet, Därför äro också sjömännen beredda på blåst från detta håll, när gårdens sammanhållning brytes: sker det i norr, blir det nordanvind; sker det i väster, får man västanvind. Uppträda refvor på flera håll, har man att motse stormväder. Det är hufvedsakligen nattetid kring månen och öfriga stjärnor som dylika gårdar kunna iakttagas, om dagarna äro de däremot sällsyntare, emedan solens ljus är kraftigare och luften, som af solvärmen försättes i rörelse och genomvärrnes, blir tunnare och mera fördelad. Månens kraft är svagare, och därför motstås den lättare af den omgifvande luften. Alven öfriga stjärnor äro svaga och förmå därför ej att med egen kraft genombryta luftlagren. Därför upptages deras bild och bevaras i en solidare och mera motståndskraftig materia. Luften får nämligen hvarken vara så tät, att den ej släpper igenom det ljus som når den, utan stöter det ifrån sig, ej heller så tunn och förspridd, att den ej erbjuder de infallande strålarna något motstånd. Och just så är förhållandet under måttligt varma nätter, idet stjärnornas svaga sken träffar den kringliggande atmosfären utan våldsamhet och häftighet och finner den tätare, än den plägar vara om dagarna. Det är emellertid en viss skillnad emellan begreppen båge, strimma och gård. Bågen tillhör sol och måne, strimman förekommer endast i förening med solen, gårdar däremot kunna omsluta både solen, månen och öfriga stjärnor och kunna uppträda hear som helst.