Historia om de nordiska folken

Om isens växlande former

MEN HVILKEN kraft kölden äger att slå i fjättrar både jord, vatten och alla andra fuktiga kroppar, skall man finna genom ofvanstående bild och här bifogade upplysningar. Därvid bör förutskickas, att frosten (gelu) fått sitt namn däraf, att den sammandrager jord: ge betyder nämligen jord. Men detta förhållande framträder med större skärpa, när nätterna te sig längre och klarare och luften har himlens rena färg, sådan den, sedan solen gått ned, dröjer kvar på de förtätade skyarna. Detta slags köld, eller frosten, kalla nordborna ygråkalle= (gris-eum), och det är ett för alla lefvande varelser mycket fruktansvärdt och skadligt väder. Ordet is (glacies) härledes af frost (gelu) och vatten(aqua)och är ungefär detsamma som >fruset vatten> (gelacies). Isen är en fast förening af köld och fukt och erhåller sin egendomliga beskaffenhet genom ett öfvermått af köld, hvadan man härvid oftast använder ett specialbegrepp såsom benämning för det hela, i det man säger ›frost i i st, f. »köld>, När nu vattensamlingar och insjöar på högt belägna platser genom den ohyggliga kölden frysa till is och växa genom tillflöde från dolda kanaler och källådror, anvisas de af naturen att taga sitt utlopp utför en sluttning, för att på en gång lämna ifrån sig sitt öfverflöd. Härigenom inträffar, att den i brusande fall och rask fart nedströmmande vattenmassan sänder en väldig rök i höjden, hvarvid den bildar ett slags pyramider, till färgen liknande regnbågen, hvilka likformigt resa sig mot strömmen och synas med konstnärlig smak vara placerade i en viss ordning. Detta skådespel ter sig, när solstrålarna belysa det och mångfaldigas genom reflexer, som hade man framfor sig socklar af guld eller, om det är månen som består ljuset, af silfver. Men dessa från höjden liksom nedhängande figurer äro ej de enda som under vintern komma till synes, utan äfven andra skiftande former, konstnärligt framställda af naturen själf i tusen olika gestalter oeh färger, får man se, hvilkas beundransvärda mångfald och skönhet snillrika målare söka tillgodogöra sig för sin konst och vid blandningen af sina färger. Afven andra isformationer uppträda, hvilka i skiftande färger och ställningar hänga ned från hustaken liksom facklor eller lansar, eller som om man såge en rad af orgelpipor dkr vattenorgelns rör hänga ned utmed väggarna, särskildt under taken till sådana rökhus, dit invånarna pläga taga sin tillflykt för att skydda sig mot vinterns bistra väder, såsom här nedan skall visas på tal om den nordiska byggnadskonsten. Men när sunnanvinden stryker fram genom Nordtanden, har den midt i vintern en sådan makt, att de vidt och bredt öfver fälten liksom hvirflar ~ande snömassorna genom dess kraftiga blåst bindas och stadgas, i det den bildar liksom en fäll