Historia om de nordiska folken

Om nödvändigheten att studera vindarna

I NÄRVARANDE kapitel förklaras några egendomliga iakttagelser från skilda landsändar, särskildt från de nordiska regionerna, rörande solens och månens egenskaper, betraktade i samband med luftens beskaffenhet. Rönen äro följande: när solen går upp klar, dock utan stickande hetta, betyder det en vacker dag; är hon blek, betyder det hagel. Är solnedgången klar och följande dags soluppgång likaså, kan man vara förvissad om en vacker dag. Är solen vid uppgåendet saffransfärgad, angifver det regn, liksom man har att vänta blåst, när molnen före soluppgången äro röda. Om solen går upp bland röda moln, betyder det att regn drager sig samman. När skyarna rodna kring den nedgående solen, lofvar det klart väder för kommande dag, men om de sprida sig vid hennes uppgång, dels mot söder, dels mot norr, medan det för öfrigt förblir klart omkring själfva solen, förebådar det icke dess mindre regn och blåst. Om det regnar vid solnedgången eller solens strålar draga till sig moln, har man att vänta en hård storm följande dag. Om åter vid uppgången solens strålar skarpt framträda, bebådar det regn, äfven om de ej äro orngifna af moln. Hopa sig moln före soluppgången, betyder det häftiga regnskurar; drifvas de undan från öster och draga sig mot väster, lofvar detta vackert väder. För den händelse att moln omsluta solen, men denna själf det oaktadt förblifver klar och utan ringar, har man att vänta så mycket häftigare storm; har solen en dubbel gård, blir stormen än våldsammare. Om detta inträffar vid solens upp, eller nedgång, så att dessutom molnen äro rödfärgade, är detta förebud till den skarpaste storm. Går nioinsamlingen ej runds om solen, utan lägrar sig emot någon sida, vinden må nu vara hvilken som helst, så bebådas detsamma. Komma molnen från söder, betyder det starkt regn. Omgifves den uppgående solen af en gård, har man att vänta blåst från den sida där gården brister. Flyter gården ut i rymden jämnt på alla sidor, blir det klart väder. Visa sig strålar före solens uppgång, bebåda de regn och blåst. Lägger sig en ljus krets [gård] omkring den nedgående solen, kan en lindrig storm väntas under natten; är kretsen tät som en dimma, blir stormen hårdare; uppträder den när solen håller på att försvinna, betyder det blåst.

Lika uppmärksamt iakttager man månen på den fjärde dagen. Omhan går upp i glans och lyser med klart sken, tros det förebåda klart väder; är han rödlätt, betyder det blåst; är han mörk, regn. Står månen upprätt och företer inskärningar, betyder det blåst; visar han sig dunkel, betyder det regn. Är det nordliga hornet skarpt och stelt, betyder det blåst [från detta håll]; är det undre så beskaffadt, bebådas sydlig vind; stå bägge hornen upprätt på den fjärde dagen, betyder det en blåsig natt. Är månen upprätt den fjärde dagen, så förebådar det svår storm på hafvet, med mindre att han har en ring omkring sig; i sådant fall har man ej att vänta oväder före nästa fullmåne. Om vid fullmåne halfva månen är ren och klar, betyder det vackra dagar; är han röd, betyder det blåst; om han är mörk, betyder det regnskurar. Har månen inneslutit ett moln i en krets, betyder det blåst; bryter han igenom detta moln, så att dubbla kretsar bildas, bebådas en häftigare storm; och ännu våldsammare blir denna, om kretsarna äro tre och allteftersom de äro antingen ljusa eller mörka, afbrutna eller sönderslitna. När vid nytändning månens öfre horn uppstiger norr ut, kommer han att gifva regn i sitt aftagande. Ser man en ring orngifva månen, när han är full, bådar han blåst från det håll, där denna är starkast lysande. Därest månen vid sin uppgång visar grofva horn, förespås ohyggligt oväder, Om åter månen den fjärde dagen har en gård omkring sig, medan västlig vind blåser, så kommer under hela månaden vinterlig temperatur att råda. fint månen den femtonde dagen företer stark eld färg, förebådar det häftiga stormar. I månens bana särskiljas sju kritiska punkter, nämligen så ofta han faller inom solvinkeln. De flesta pläga endast vid tiden för dessa iakttaga förebud för det tillkommande; de äro den 3, 8, 11, 15, 19, 23 och 25 [dagen i månhvarvet]. Rörande de har ofvan nämnda strålarna och strimmorna af sol och måne har Seneca (Naturales questiones, bok VI) gifvit tillräcklig utredning, i det han betygar, att det gifves ett visst slags ›enstråliga sådana, som, därest de, fina och skarpa samt åtskilda från hvarandra, sändas ut genom trånga öppningar, äro tecken till kommande regnväder. Nästan alla kometer synas visa sig i norr under Vintergatan, däremot aldrig i väster, under en tid som, om man får tro Plinius (bok II, kap. 25), varar kortast sju och som längst åttio dagar.