Historia om de nordiska folken

Om nödvändigheten af vindkännedom

DÅ nu talet gäller nödvändigheten af kunskap rörande vindarnas art, är det lämpligt att göra en inledning i Isidori anda (bok XIII). Hans definition lyder så: Vind är i rörelse stadd luft och har sitt namn (ventus) däraf, att den är häftig (vehemens) och våldsam (sisisishis). Dess kraft är nämligen så stor, att den ej blott förmår upprycka stenar och träd, titan äfven skaka himmel och jord och uppröra hafvet. Den erhåller olika namn efter olika delar af himlafaltet. Det gifves sålunda fyra hufvudvinclar, af hvilka den första, som blåser från öster, benämnes Subsolanus, den andra från söder: Auster, den tredje från väster: Favonius, den fjärde från norr: Septentrio. Af dessa har erihvar tvenne sidovindars Subsolanus har på sin högra sida Vulturnus, på den vänstra Eurus. Auster har till höger Euroauster, till vänster Austroafiicus. Favonius, äfven kallad Zephyrus, har på höger sida Africus, på vänster Corus. Septentrio har till höger Circius och till vänster Aquilo. Dessa tolf vindar omgifva hela jordklotet med sin blåst och hafva erhållit namn efter sina särskilda egendomligheter: Subsolanus kallas nämligen så, emedan den uppstår under solens uppgångsort. Eurus har sitt namn däraf, att den blåser frän Eous [morgonrodnadens hem], d, v. s. öster. Vulturnus är i förbund med Subsolanus, i ty att den dånar (tonat) från djupet. Aus ter kallas så, därför att den upptager vatten (ab hauriendo aquas), hvadan. den äfven gör luften tjock och alstrar moln. Denna vind kallas med ett grekiskt ord Notus, emedan den stundom fördärfvar luften, alldenstund pest, som födes af förskämd luft, då Auster blåser, föres ut till andra trakter. Men liksom Auster alstrar pest, så har Aquilo förmågan att drifva den tillbaka. Euroauster har sitt namn däraf, att den har Eurus på sin ena och Auster på sin andra sida. Austroafricus åter däraf, att den är förbunden med Auster och Africus, en på hvardera sidan. Zephyrus benämnes så på grekiska, därför att denna vind ger friskt lif åt blommor och frön; dess latinska namn Favonius innebär, att den är gynnsam (fovere) tör alla lefvande organismer. Genom Auster dö blommorna bort, genom Zephyrus få de lif, Africus har fått sitt namn af den världsdel, där den har sitt ursprung. Corus blåser från heta västern och kallas så, därför att den sluter vinden i en ring, hvarigenom den så att säga bildar en ringdans (doms). Septentrio har sitt namn däraf, att den uppstår inom Sjustjärnans[Karlava.griens]ornråde,hvilken stjärnbild synes vända sig från jorden och röra sig med balsåtböjdt hufvud. Circius nämnes så af sin förening med Corus. Aquilo åter kallas så, emedan den hopdrager vätskor (aquæ) och skingrar moln, i ty att den är en kall och torr vind. Boreas, ett annat namn för samma vind, kommer däraf, att den blåser från Hyperboreiska bergen, hvadan den är kylig till sin natur. Alla nordliga vindar äro nämligen till sin art kalla och torra, de sydliga däremot varma och fuktiga. Men af alla vindar äro två hufvudvindar: Septentrio (Nordan) och Auster (Sunnan). Utom dessa förekomma öfverallt två slags luftdrag snarare än vindar, nämligen landvinden (aura), som tillhör fastlandet, och sjövinden (altanus), som tillhör hafvet. Utom dessa vindar, som nu uppräknats, finns en annan indelning af vindarna, hvilken Vitruvius har i sin 1. bok och som upptager ett antal af sa vindar. Slutligen må nämnas, att de som segla på Götiska och Livoniska hafvet måste räkna med 32 slags vindar, hvilka det gäller att nalkas eller undvika, såvida de ej i hvarje ögonblick vilja utsätta sig för fara, detta allt till följd af den mängd öar och blindskär som dessa haf inrymma.