Om viners varaktighet

Det finns ock vissa slags rhenska viner, som ännu efter en mansålder aktas kostbara, allt efter som enhvar finner behag i deras smak. Ja, det högsta rådet i den kejserliga staden Lübeck berömmer sig af, att det kan visa furstliga personer ända till 200 år gammalt vin i sina rika källare. Ju flera år likväl dessa viner samka till sin höga ålder, desto mer förvandlas de så småningom till en kärf honungslik massa, om man får tro Plinius, bok 14, kapitel 4. Vinerna hafva nämligen vid hög ålder den egenheten, att de icke kunna drickas utan tillsats af vatten, enär de blifva bittra och onjutbara. Men huru viner förfalskas, det utlägger Plinius i 6. kapitlet och på andra ställen i samma bok samt tillfogar i de följande kapitlen många icke oäfna uppgifter om vinernas art, så ock om den i kalla länder så ytterst vanliga honungsdrycken, hvilken jag skall beskrifva i närmast följande kapitel. Konstgjorda viner beredas af päron, äpplen, mispelfrukt och rönnbär, hvarvid saften tryckes ut med en fruktpress. Man tillsätter sedan peppar, ingefära och nejlikor för att förälda den råa smaken. För öfrigt förekomma till viner äfven andra tillsatser, såsom salvia, malört, ruta, lavendel, efter hvila örter vederbörande viner få namn, och föredragas sådana såsom bordsviner framför alla andra, då de gå och gälla för att vara sunda läkedomsdrycker.

  • Rhenska viner varaktigast.
  • Rådet i Lübeck.
  • Viner blifva med åren onjutbara.
  • Viners förfalskande.
  • Honungdryck.
  • Konstgjorda viner.
  • Olika kryddor till vin.

results matching ""

    No results matching ""