Om olika sätt för ölbrygd

Efter förenämda tillredelse af säden använda olika folk sina säregna förfaringssätt vid ölbrygden, somliga ett, andra ett annat. Somliga gå fortare till väga, andra långsammare; somliga göra större, andra mindre brygder, såsom ju ock vid vinberedning är öfligt. I Norden nyttjar man väldiga kittlar och kar. En märklig sedvänja kan ock där iakttagas. Öfverallt har sysslan att brygga och baka öfverlåtits uteslutande åt kvinnorna som deras förnämsta åliggande, undantagandes vid furstarnas hof, i höga herrars hus och vid stora sammankomster. Kvinnorna handhafva nämligen så renligt och samvetsgrant alla dem åliggande göromål, att ingen misstanke kan uppstå, det icke allt är väl beställdt, och det jämväl i fråga om matlagning, den de sköta så väl, att maten kan bjudas husbönderna ej blott till spis, utan ock till hälsomedel. De besitta i förening med konst stor erfarenhet om, hur korn eller annan säd bör behandlas, och hvad kraft och verkan den skall få. Sak samma med humlen. Om denna icke nöjaktigt afkokas och renas från sin naturliga heshet, alstrar den icke sundhet, utan bukref och åkommor, menliga för nerverna. När man nu tror denna humle, den så kallade trädgårdhumlen, vara till fullest kokt, tager man ett prof med en liten halmknippa, som doppas i afkoket. Om den vid upptagandet är klibbig och har en stark besk smak, är koket färdigt. Och av detta får man en hälsosam tillsats för alla söta ämnen, som med fördel kunna användas i för människan lämpliga drycker.

  • Olika sätt för ölbrygd.
  • En kvinnosyssla.
  • Kvinnorna särdeles renliga i sina göromål.
  • Hälsosam föda.
  • Okokt humle skadlig.
  • Man profvar, om humlen är nog kokt.

results matching ""

    No results matching ""