Om olika ölsorter och deras hälsokraft

Ju äldre kornölet är, desto renare och sundare är det. Om man i ett belägradt fäste plågas af vattusot eller ansättas af gallsten, så lindras underbart, ja botas dessa sjukdomar, när man dricker sådant öl. Då jag är 1520 befann mig i Sveriges hufvudstad Stockholm under dess belägring och drack gammalt öl af detta slag, fann jag några morgnar å rad i urinen små stenar, som afsöndrats utan skada eller smärta. Det, jag sålunda. blef af med, liknade till storleken kikärter eller hirs- eller pepparkorn, tillhopa svarande mot en hasselnöts omfång: och jag har sedan aldrig sett spår af sten eller rönt något obehag däraf. Vidare hafver nämnda öl hosta, om man dricker det uppkokadt tillsammans med något smör. Ja, anrättadt med ägg, ingefära och socker till ett slags kräm och gifvet den sjuke är det utomordentligt välgörande vid skador på bröstkorgen. Som dryck hjälper det äfven att återställa naglar, som tillika med köttet därunder blifvit af, bitna af något djur eller afhuggna. Härom har man erfarenhet hos finnarna i norr. Invånarna i staden Breslau hafva funnit samma egenskaper hos schweidnitz-ölet, som, efter hvad jag själf kan vitsorda, har en underbar förmåga att läka skador i inälfvorna. Det gifves äfven andra frejdade städer i Tyskland, som hafva hvar och en sitt särskilda företräde med afseende på slika maltdrycker, såsom Thurgau och Freiburg. Vidare märkes det lösande schwabachs-ölet i Nürnberg och mumman i Braunschweig. Då den sistnämnda är färsk, orsakar den en hart när olidlig stranguri, men är som gammal ett medel mot denna åkomma. Einbechs-ölet har såväl för sin klara färg som sin beska smak att tacka en öfverväldigande humlestyrka. Det lämpar sig utmärkt om sommaren mot törst. Ytterligare är att nämna det hamburgska hveteölet, synnerligen närande och vid förstoppning lösande. För öfrigt finnas en mängd olika ölsorter, brukliga i skilda samhällen och uppkallade med skiftande namn efter hemort, händelser och förhållanden, beredning, land, vattendrag och skogar, likt de forntida vinerna, som Plinius (i 14. boken) uppräknar efter växtort och ålder. Af alla dessa viner äro numera blott ett fåtal i bruk. Ölsorterna åter hafva ingenstädes minskats i antal, utan tvärtom framträda dag för dag nya, tack vare mänsklig konst och uppfinningsrikedom. Som allmän regel står det fast, att om vinerna äro finare i Södern, så blifva ölsorterna bättre, ju mera man nalkas nordliga trakter. Och öfver hufvud taget kan man säga, att det gifves flera människor på jordens vida yta, som ha för vana att dricka öl, än de, som dricka vin.

  • Ett behagligt medel mot gallsten.
  • Hosta lindras.
  • Refbensbrott läkes.
  • Förlorade naglar återställas.
  • Berömda tyska städer.
  • Motsatta verkningar af nytt och gammalt öl.
  • Olika namn på öl liksom på vin.
  • Viner komma ur bruk, ej så ölsorter.
  • Allmän regel om vin och öl.

results matching ""

    No results matching ""