Hur man söker rätt på bien, när de flyga för högt

När nu bien flyga för högt och man följer efter dem med oroligt forskande blickar, blir man ofta gäckad af de mångahanda listiga påfund de ha, för att man icke skall hitta stället, där de slagit sig ned. Fördenskull plägar man, om man satt sig i sinnet att leta rätt på deras vistelseort, begifva sig till ett ställe, där klart vatten rinner, ty dit samlas bien i stor mängd för att hämta vatten vid tiden för fortplantningen. Om man då tager fatt på några bin och märker dem genom att med tjära smeta fast en fingerslång tevit trådsända vid dem, så röja de genom sin ideliga flykt till och från hufvudstrykans stadigvarande vistelseort rätta vägen till denna. Eller också märker man dem på ryggen med krita eller upplöst mönja, när de befinna sig vid källan. Huruvida det är nära eller långt till deras tillhåll, brukar sedan visa sig, när man lägger märke till, om de fort komma tillbaka, eller om det dröjer länge. Slutligen kan man med tillhjälp af en klok hund, som gifver skall, lätteligen uppleta bisvärmen, där den sitter uppe i ett träd, på grund af det ganska starka surr, den åstadkommer. Så menar ock Palladius (i 5. boken). När man så fått syn på bien, lösgör man med

en yxa eller såg sakta och varligt de grenar eller kvistar, på hvilka de slagit sig ned, från det höga trädet, för att de så mycket lättare må kunna flyttas in i kuporna. Tidigt på morgonen brukar man gå ut att uppsöka bien, för att ha hela dagen på sig att följa efter dem; ty om aftonen, efter väl förrättadt vätt komma de ej mer tillbaka till vattnet. Kuporna, hvari bien skola inhysas, bestrykas invändigt med söta och doftande örter samt med honung. Detta gör, att de hellre och i ständigt ökad mängd vända åter till dessa. Och för att ytterligare befordra detta plägar man röka ut dem ur de hålor eller ihåliga träd, där de med förkärlek vistas, och genom att klappa i händerna eller slamra med kopparkärl kalla ihop dem, att de icke må gifva sig i väg, när de till äfventyrs få lust att flyga sin kos, utan stanna kvar i den för dem bestämda kupan. Om man så lyckas hålla kvar dem i tre dagars tid och tillika sticker in föda åt dem genom de små lufthålen i kupan, har man anledning förmoda, att de alls icke vidare skola rymma, helst om man bestryker kupans fluster med träcken från en förstfödd kalf. Så förmenar äfven Palladius (i 1. boken). Han påstår ock (i 2. boken), att de unga bien, oroliga till sinnes som de äro, ha lätt för att rymma, om de icke vaktas, och att denna deras flykt förebådas af ett surrande, som två eller tre dagar i förväg höres från dem. En nitisk väktare kan emellertid lätteligen förekomma densamma med tjänliga medel, nämligen genom att framsätta åt bien ett kärl, bestruket med litet honung, och, när de komma ut under väldigt surr, kasta öfver dem fint stoft eller bestänka dem med honungsvatten eller mjölk eller ock genom att vid kupans mynning anbringa knippen af den doftande örten meliss, hvars blommor de högeligen åtrå, såsom Plinius berättar (bok 21, kapitel 20). Biens ägare, som följa efter svärmen, pläga noga lägga märke till, hvar den sätter sig fast, och åter bemäktiga sig den, för så vidt den ej sitter inne i en kyrkas hall eller uppe i dess torn, ty då tillfaller, i enlighet med fromhetens bud, hela svärmen kyrkan, att hon må göra sig den till godo för sina vaxljus. Har den åter stannat öfver en vagga eller ett sofvande barns ansikte, tillfaller den barnet, och man väntar och hoppas då, att af detta i framtiden skall blifva en god och ädel medborgare. Så berättar likaledes Plinius (bok 11, kapitel 17) om Plato, att hans mun en gång, då han ännu var ett spädt barn, omgafs af en bisvärm, ett förebud om behaget i hans ljufva språk. Detsamma hände ock den helige Ambrosius, ur hvars mun sedermera likaså en ljuflig vältalighet flödade, alla törstande själar till läkedom.

  • Bien bör man söka vid klart vatten.
  • Bien röjas af hundskallet.
  • Biens tillhåll måste uppletas tidigt på morgonen.
  • Bien böra inhysas i dofande kupor.
  • Bien kallas ihop genom slamrande med kopparkärl.
  • Hvartill en förstfödd kalfs träck är nyttig.
  • De unga bien rymma snart.
  • Bin, som satt sig i ett kyrktorn, tillfalla kyrkan.
  • Bien tillfalla barnen.

results matching ""

    No results matching ""