Om biens fiender

De bekämpas sålunda, såsom Plinius säger i nyss anförda boks 18. kapitel, af vanbördingar af samma släkte som de, getingar och bålgetingar, samt af det slags myggor, som kallas mulioner; svalor och vissa andra fåglar härja bland dem. Men till förtret för bien är också drönaren, som alstras i honungskakan; dess ondska är dock af naturen så till vida hämmad, som den icke har någon gadd. Jordhumlorna däremot ha en farlig gadd; de bli emellertid fort ålderdomssvaga och dö. Plato kallar dem illgärdningsmän i sin 8. dialog vid ordet ›Två slags drönare›. När bien komma för att hämta vatten, deras hufvudsakliga sysselsättning vid tiden för fortplantningen, lura grodorna på dem. Och icke blott de, som hålla till i dammar och bäckar, utan äfven paddorna komma fram, krypa till kupornas öppningar och blåsa in genom dem; härvid flyga bien ut och bli genast bortsnappade. Grodorna äro okänsliga för deras stygn, säger man. Äfven fåren äro deras fiender, så till vida som bien ha svårt att komma loss ur deras ull. Af blotta lukten från kräftor, som kokas i deras närhet, dö bien. Afven ekot, som återkastar ljudet, är dem till men, ty då detta träffar dem från två håll, bli de uppskrämda; dimman är också menlig för dem. Till deras värsta fiender höra jämväl spindlarna; när de lyckas spinna öfver öppningarna, döda de hela bisamhällen. Själfva den tröga och oansenliga fjäril, som fladdrar mot brinnande ljus, bringar dem fördärf, och det på mer än ett sätt. Ty dels förtär den själf vaxet, dels lämnar den efter sig träck, hvarur maskar alstras, som i sin tur förstöra detta; dessutom öfverdrager den allt, hvar den går fram, med ett slags spindelväf, särkildt i följd af vingarnas ulliga betäckning. Så långt Plinius. Ödlorna slutligen antasta bien, då dessa samla honung bland örterna; och de passa äfven på, när bien gå in i kuporna. Bästa medlet mot denna olägenhet är att göra hålet så litet som möjligt och afpassa det efter ett bis storlek eller också att smeta kodynga rundtomkring hålet; denna har äfven en utmärkt förmåga att skydda bien mot maskar, köld och blåst.

  • Biens fiender.
  • Svalorna.
  • Drönarna.
  • Grodorna.
  • Paddorna.
  • Fåren.
  • Kräftorna.
  • Ekot.
  • Dimman.
  • Spindlarna.
  • Fjärlin.
  • Maskarna.
  • Ödlorna.
  • Hålet i bikuporna bestrykas med kodynga.

results matching ""

    No results matching ""