Om biens sysslor och förrättningar

›Tröga bin eggas till arbete därigenom, att man tidt och ofta röker kuporna›, efter hvad nyssnämnde författare påstår (i sagda boks 16. kapitel), ›ty om de icke ligga i, få honungskakorna, som de bereda, en blåblek färg. Å andra sidan må bien illa af för mycken rök, och den skada, som sålunda åsamkats dem, får honungen genast vidkännas, ty den surnar, blott den aldrig så litet kommer i beröring med den däraf alstrade imman.› Så långt Plinius. Ingångarna till kuporna bevaka de, som man gör i ett läger. I den tidiga morgonstunden, säger Aristoteles på ofvan anförda ställe, äro alla tysta och stilla, till dess en väcker alla de andra med en ljudligt surrande två, eller tre gånger, liksom med en trumpetstöt. Då flyga de alla ut till sitt arbete, om det ser ut att bli vackert väder den dagen. Ty de ana på förhand, om man har att vänta blåst, kyla och regn; att de ej flyga bort, tyder härpå. Och när de, fastän vädret är klart, fortfarande krypa omkring i klungor inne i kupan, vänta biodlarna kylig väderlek. Men då de efter att ha varit ute om dagen komma hem igen och det börjar kvällas, surra de först och väsnas som förut, men sedan aftager sorlet efter hand, tills ett ensamt bi börjar flyga omkring och surra med samma starka ljud, som då det förut väckte dem, och härigenom lik som befaller dem att gå till hvila, såsom det går till i ett läger. Då tystna alla med ens. När de ordentligt fullgjort sitt arbete, kläckt ut sitt yngel och förrättat alla sina värf, så anställa de en festlig öfningslek. De flyga fritt omkring i rymden och svinga sig högt upp i vida ringar; sedan återvända de omsider till sin föda. För biens olika sysslor redogör Aristoteles äfven på sagda ställe med följande ord: ›De fördela sinsemellan de särskilda göromålen: somliga hopsamla blommor, andra lägga dem i högar, andra åter putsa och ordna honungskakorna; när de uppföda sitt yngel, bära de fram vatten. Efter att ha vidtagit dessa anordningar börja de strax sitt arbete, helst om vädret är klart.› Enligt hvad den helige Ambrosius säger i Hexameron (bok 5, kapitel 21), ser man dem också täfla i tjänsteifver: somliga sörja för anskaffande af lifsmedel, andra bevaka omsorgsfullt lägret, andra spana efter, om det blir regn, och iakttaga molnens gång, andra göra vax af blommorna, andra uppsamla med munnen daggen i blommornas kalkar. Men ingen söker draga fördel af en annans arbete och skaffa sig sitt lifsuppehälle genom rof. Önskvärdt vore, att de icke själfva behade frukta röfvares försåt! Så säger Ambrosius. — Nu vill jag emellertid framhålla det stora gagn, man särskildt vid ett tillfälle har af den honung, som bien samla, eftersom jag försummat att omtala det i de föregående böckerna; det borde helst ha skett i bok 28, där det är tal om björnar och honung, eller i bok 9, kapitel 19. För dem, som nödgas uthärda en långvarig belägring, är det nämligen synnerligen fördelaktigt att ha ett stort förråd af honung till att bereda en sund dryck, när andra drycker tryta, i synnerhet för deras räkning, som må illa af att ständigt dricka vatten. Ty om dessa skulle råka dö, skulle man ej kunna uthärda belägringen, då man ej längre hade deras goda råd att lita till. Detta händer ofta. Hur en slik dryck brygges starkare eller svagare, har jag utförligt beskrifvit i bok 13, kapitel 24 och det därpå föjande kapitlet.

  • Tröga bin eggas till arbete genom rökning.
  • Bien manas av härolder att börja sitt arbete.
  • Bien ana blåsigt väder.
  • Biens förlustelser efter fulländadt arbete.
  • Biens olika sysslor.
  • Honung är af nöden för att kunna uthärda en belägring.

results matching ""

    No results matching ""