Om olika sätt att fördrifva mygg och vägglöss

För att dragarna måtte få vara i fred för myggor och flugor, medan de gå ute på bete, pläga också herdarna i de hagar, där deras hjordar beta, tända eld på enris — enar finns det godt om öfverallt så på fälten som i skogarna — eller ock sätta eld på furorna nere vid roten, och likaledes bränna de doftande säf och ormbunkens torra rötter, ty röken från såväl den ena som den andra af alla dessa växter är ett utmärkt medel att hålla sådana djur på afstånd. För att fördrifva mygg och vägglöss ur husen röker man rummen med sågspån, som vid sågning af furuträ massvis hopsamlas, eller med svartkummin, likaså med torrt porsris, svafvel, bdellium, illaluktande törne och äfven med kodynga. För att få bort detta otyg kan man också bestänka huset med ett uppkok på roten af lupiner, svartkummin, malört eller ruta. Ett ypperligt medel att utrota vägglöss är att utsätta dem för den fräna lukten af det röda skinn, som af tyskarna kallas Reusch leder (ryssläder); detta slags skinn införes till Italien från Moskva öfver Bulgarien och kommer så till Rom för att säljas. Likaså tager man döden på dem med osläckt kalk, blandad med svafvel. Vägglössen aflifvas också med en blandning af olja, kvicksilfver, salt, ättika och galläpplen, som hopröres och kokas, hvarpå den två eller tre gånger strykes i sängarnas springor, Ett enklare och vanligare medel är dock att använda sjudande vatten, som tränger djupare in och äfven förstör dessa skadedjurs ägg.

Orsaken därtill, att det öfverallt finns så mycket mygg i dessa upp emot polen belägna trakter, är förnämligast den, att, eftersom det är ljust hela dygnet om, inga flädermöss där finnas, hvilka annars om natten pläga taga dessa och slika insekter, ej heller några andra ljusskygga nattfåglar; om man än kan få se vissa af naturen därtill bestämda fåglar, som fånga myggor och flugor till föda åt sig. Men likasom dessa insekter, enligt hvad man kan iakttaga, hastigt föröka sig i ruttnande ämnen, så bruka de ock fort duka under för den skarpa blåsten. Ty när födan tryter, flyga de bort till det ruttna ämne, som därmed är besläktadt, för att äta däraf, och förtvina där och dö. Detta synes äfven Plinius mena i bok 15, kapitel 19. Samme författare omtalar i bok 13, kapitel 6, att myggor födas ur ett visst träds galläpplen och äfven ur det vilda fikonträdets frukt, såsom han säger i bok 11, kapitel 35. Alla förgås de emellertid fort, när de bistra nordanvindarna börja blåsa.

  • Myggor och flugor förjagas från beteshagarna genom röken från enbuskarna.
  • Hur myggen fördrives från husen.
  • Hur vägglössen förjagas och dödas.
  • Hvarför det finns så mycket mygg.
  • Myggorna förgås lika fort som de alstras.

results matching ""

    No results matching ""