Om viners varaktighet

Det finns vissa rhenska viner, som efter en mansålder fortfarande kan förtäras, allt efter man finner behag i deras smak. Det höga rådet i den kejserliga staden Lübeck är känt för, att det kan visa högt uppsatta personer ända till 200 år gammalt vin i sina rika källare. Ju flera år dessa viner har till sin höga ålder, desto mer förvandlas de så småningom till en honungslik massa, om man får tro Plinius (bok 14, kapitel 4). Vinerna har nämligen vid hög ålder den egenskapen, att de inte kan drickas utan tillsats av vatten, eftersom de blivit bittra och onjutbara. Om hur viner förfalskas, tar Plinius upp i 6:de kapitlet och på andra ställen i samma bok, lika så många ganska bra uppgifter om vinernas art, även om den i kalla länder så ytterst vanliga honungsdrycken, vilken beskrivs i närmast följande kapitel. Konstgjorda viner bereds av päron, äpplen, mispelfrukt och rönnbär, varvid saften tryckes ut med en fruktpress. Man tillsätter sedan peppar, ingefära och nejlikor för att förädla den råa smaken. För övrigt förekommer till viner även andra tillsatser, såsom salvia, malört, ruta, lavendel, efter vilka örter respektive viner får sitt namn, och dessa föredras likt bordsviner framför alla andra, då de betraktas vara sunda läkedomsdrycker.

• Rhenska viner varaktigast.
• Rådet i Lübeck.
• Viner blir med åren onjutbara.
• Förfalskande av vin.
• Honungdryck.
• Konstgjorda viner.
• Olika kryddor i vin.