Om beredning av honungsdryck, även sötbrygd eller mjöd kallat, på nordbornas sätt

Man brukar ta 1 del god honung och 4 delar vatten, som värmts i en kittel, till dess det blivit mer än ljummet. Hälften av det uppvärmda vattnet hälles sedan i ett träkärl, som vidgar sig uppåt, och i detta blandas den råa honungen. Därefter slår man vattnet ihop med den däri upplösta honungen i kitteln och tänder under den en kraftig eld, så att det kokar väl, ända till skum visar sig. Detta ska då efter hand avlägsnas med en linnelapp, fastbunden på en lång käpp, eller med en silslev. Och såhär bör man hålla på, tills dess brygden av honung och vatten är fullt klar och ren. Under tiden kokas för sig vid samma eld i en gryta med lock en lämplig mängd humleblommor, inlagda i en linnepåse, tills vattnet avkokat till hälften eller mer och fått en tydligt besk smak. Därmed skall nu honungsbrygdens sötma mer eller mindre dämpas. Härvid skall denna blandning av vatten och honung, som kokats och avskummats, först hällas upp i sagda träkärl och strax därpå skall humlepåsen med sitt avkok läggas däri. På så sätt samverkar honungen, vattnet och humlen så den rätta smaken kommer fram. Härefter skall kärlet täckas med tät duk och låtas stå, till dess vätskan blir nästan ljum. Sedan tages öldrägg (som nämns nedan) alltefter brygdens storlek och lägges på som bindämne, varefter kärlet på nytt täcks över, intill dess hela blandningen visar sig betäckt med vitt skum. I brist på öldrägg duger brödjäst. Dagen därpå silas blandningen genom en linneduk, slås på tomt kärl, som fungerar som behållare, samt förvaras väl instängt. På åttonde dagen, eller i nödfall före det, kan brygden tryggt drickas. Men ju äldre denna dryck bliver, destå renare, bättre och sundare kommer den bli.