Om dödande av råttor och möss

Vilka besvärliga hyresgäster och vilka fräcka snyltgäster råttor och möss är i boningshusen... Det vet var och en som tvingas höra deras pipande eller lida under deras framfart. Man har klagat på dem i många år, och man klagar än i dag; man klagade dock mer förr i världen. Då ödelas flertalet hela städer, invånare blev drivna på flykt. Ja, hela landsändar förhärjade eller sorligt ödelagda genom dessa eller likande lumpa djurs och småkräks förvållande, såsom kaniner, mullvadar, grodor, gräshoppor, ormar och skorpioner. Även föremål av järn har blivit påverkade av råttornas framfart, de har gnagt på sköldar och bitit sönder redksap i smedjor. Även i de nordiska rikena har man haft liknande incidenter. Vad beträffar bilden ovan, där man ser en äldre man mota råttor och möss ned i en vak i isen, så syftar den på en handling, som vanligen utförs engligt en bestämd formel och med vissa tecken, som endast en del människor känner till. Dessa personer har, i arv, fått en förmåga att hjälpa dem som lider av sagda djurs skadegörelse; de kommer vid kallelse, och rensar deras hus och för med sig hela hopen av dessa skadedjur samt tvingar dem att hoppa ned i den öppna vaken, där de sedan drunknar. Men denna förmåga kan inte så lätt förklaras, bortsätt från trolldom och besvärjelser, eller en faderlig välsignelse, vilken överförts från far till son, och som de personer visar sig kunna utöva, vilka i likhet med S:t Paulus av nåd undfått förmånen att kunna utan mycket krångel handskas med ormar och förtära gifter. Strabo berättar (i 17:de boken), att psyllerna i cyrenaiska landet har en viss medfödd makt över ormar, liksom tentyriterna över krokodilerna, så att de inte kan skadas av dem, utan lugnt kunna simma omkring, till skillnad från andra människor som dödas av detta djur; tentyriterna som behärskar dem har för sed att visa upp för andra ett nöjesamt skådespel för sin nyttjas eller vinnings skull utan att skada sig själva.