Om bockar och getter

Bockar och getter är i de nordiska länderna väldigt mycket mer förekommande än i alla andra trakter av Europa, tack vare de goda betesmarkerna på bergen och den trägna omsorg, herdarna ägna dessa djur. Därför är bockarna där storväxta, har tjocka ben, kort och tjock nacke, böjda och nedhängande öron, litet huvud, lång hals med tätt och glänsande hår, långa och breda horn och är modiga, stridslystna och starka, och därmed är de inte rädda för, ibland med hjälp av hundar, ge sig in i en strid med medelstora vargar. Nästan alla bockar är vita till färgen, så även getterna och killingarna. Om vintrarna livnär de sig av furubark, lavar och aspens kvistar och skott. Deras hudar exporteras, hopslagna i buntar om tio stycken, i stora skeppslaster till de tyska kustländerna, där de sedan säljs med vinst och därefter sprids därifrån vidare över jorden. Liknande är förhållandet med getosten, som är väldigt rik på näring och verksamt som läkemedel; man använder det nämligen för att bota styvnat, uppsvällt och svullnande kött. Rått getkött, som saltats och soltorkats, äter befolkningen hellre än de nyslaktade, och det äts mest om sommaren vid tiden för arbetet på åkern. Sjömän, som lagt ankar vid stranden i väntan på bättre vindar, har en god anledning för omplacering, då getter som betar på stranden har som vana, av medfödd instinkt, att gå mot vinden, och därmed spår vädret. Fastän vinden ofta är hård och skarp, förorsakar den trots allt inte oro bland getterna. Detta eftersom djuren i Norden har större förmåga att klara av den kalla blåsten än de, som leva i andra trakter av världen. - Angående ormen, som på bilden ovan kan ses framför bockens fötter, så antyder den att bockarna och getterna i Norden dödar och äter ormar; i annat fall skulle dessa föröka sig alldeles för mycket, och vålla befolkningen för mycket skada.